Jonasdotter

Allt för min fina mamma!

 

 

Jag är inte rädd för döden och har aldrig varit. Varje gång jag ska göra något riskfyllt tänker jag "vad är det värsta som kan hända? Det är att vi dör och det gör vi inte. Om vi nu gör det, så har vi gjort de vi vill på vägen".

En morgon vaknar jag och hör någon gråta. Direkt förstår jag att det är mamma. Känslan när du hör att din mamma gråter. Det finns inget värre. Speciellt när det inte finns något man kan göra. Inget mer än att trösta och vara ett stöd. Hon är det finaste, starkaste och bästa jag har, vi har. Jag vet där inne att allt kommer bli bra. Jag vet att vi kommer klara detta. Tillsammans. Vår familj, med hjälp alla fantastiska vänner vi har. Inget ska bli annorlunda för att den jävla cancern finns där. Vi kommer fortfarande älskar och hata varandra lika mycket. Ibland bråka men resten av tiden vara den familjen vi alltid varit. Glada och positiva. Laga middagar, dricka vin, plocka svamp, ut och resa, skaffa en vardag, umgås med vänner. Det vi är bäst på kommer aldrig försvinna. Detta är något som tiden kommer lösa. Vi kan bara fortsätta leva.

Jag trodde aldrig jag kunde bli så ledsen, för jag känner mig så otroligt stark. Jävligt stark. Från en sekund till en annan så brast jag. Chocken var det värsta men nu är det bara att gå vidare. Min fina mamma, familj och jag ska klara detta tillsammans <3
Jag ska visa att vi fortfarande inte är rädda för döden, för den är fan inte i närheten!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas